Jag och Knut
Det finns ganska mycket mellantid i mitt skapande, då är det trevligt med lite sällskap
Valet av motiv
När jag väljer ett motiv att måla utgår jag sällan från ett tydligt syfte. Det börjar ofta i något vardagligt: bilder tagna på en promenad, en resa, en stund tillsammans med hunden. Jag samlar dem digitalt, ställer dem bredvid varandra, låter dem tala. Det är sällan den enskilda bilden som bär på värdet, utan relationen mellan dem – något uppstår i mellanrummet, i rytmen, i kompositionens andning.
Det är i det ögonblicket jag vet om det finns något att bygga vidare på. Inte för att motivet måste säga något, utan för att det känns. För mig är bilderna personliga, men de framstår säkert som röriga eller obestämda för någon annan. Och det gör inget. Jag letar inte efter tydlighet, jag söker efter något som håller kvar blicken, som bär ett inre ljus, ett sorts landskap att placera in tankar i.
Många av mina bilder rymmer ett perspektiv, en himmel, ett djup – ett slags rum att gå in i. Jag bygger nya världar av gamla fragment. Ofta är det bilder jag tagit själv, ibland är det sådana jag minns, eller hittar i förbifarten. Det viktiga är inte varifrån de kommer, utan hur de känns ihop. Det handlar inte om att förstå varför, utan om att känna när.
Ateljén
Det är här jag tillbringar den mesta tiden, det är en plats som inte ställer några krav men förväntar sig underverk
Färg
Jag målar mestadels i akryl men också akvarell och spray färg letar sig in. Utöver det jobbar jag med min vägg printer som förstärker realismen i en del av motiven
I den digitala processen söker jag efter ett nytt motiv, något som bär på en slags betydelse genom sin balans, sin friktion, sin närvaro. De bilder som klarar sig genom detta första urval blir grund till något nytt, något som kanske kan bli måleri.
Måleriet tillför något som det digitala inte kan: tid, kropp, blick. Den materiella erfarenheten. Genom färgen, ytan och rörelsen förvandlas bilden igen – från komposition till handling. Jag målar inte för att kopiera det jag sett, utan för att manifestera något som är större än varje enskild del. En ny värld, ett nytt rum.
Jag försöker begränsa mitt bildmaterial, som man begränsar sin färgpalett. Inte för att utesluta, utan för att fördjupa. Det är som med livet: vi väljer ett fåtal platser, några människor, en viss väg – inte för att andra alternativ saknas, utan för att vi behöver ett sammanhang att verka inom.
Så bygger jag mina bilder. Som fragment av tid, som en sorts berättelse. Inte rak, inte färdig, men bärande nog för att stanna i. Något i mig vill förstå, men något annat vill bara stanna kvar i själva upplevelsen – det tysta, sammansatta, sårbara.
Inspiration
Min inspiration hämtar kraft från naturen, det är i skogen och vid sjön jag finner energi och tid för reflektion.
